Målningen av SE-MEK har varit en utdragen process, men nu börjar vi se ljuset i slutet på tunneln. Ikväll så målades det sista svarta lagret i kamouflaget!
Den ursprungliga tanken på ommålning kom när vi insåg att propellerunderhållet skulle innebära att SE-MEK skulle stå på backen i minst åtta veckor. Övrigt underhåll inklusive radiouppgradering skulle ta runt tre veckor. Alltså var det ”gott” om tid att måla.
Det är tyvärr många delar i målningsarbetet som har strulat till sig och resulterat i att det tagit mycket lång tid att nå dit vi nu har kommit:
Det första bakslaget uppstod när vi inte fick OK att landa med SE-MEK på Malmen. Vi hade planerat att ommålningen skulle ske i en uppvärmd hangar. Redan här borde vi kanske lagt planerna på målningsarbete på hyllan. Men vi insåg nog inte vilken påverkan detta skulle få på målningsarbetet. I stället så beslöt vi att bygga upp en uppvärmd bod i vår hangar på Saabfältet och genomföra målningsarbetet där i stället.
När boden var klar så ville inte vintern släppa sitt grepp om Linköping. Trots att vi installerade trefasuttag i vårt hangarfack och ställde in två värmefläktar så fick vi inte upp temperaturen i tältet. Grundplattan under hangaren var så nerkyld att värmen från fläktarna inte räckte till. Till slut så lyckades vi dock få upp temperaturen till de 15 grader som krävs för att färgen ska härda ordentligt.
När vi målade undersidan och det första ljusgröna lagret på översidan så blev vi fundersamma på om vi verkligen fått rätt färgnyanser. När vi sedan målade det mörkgröna och framför allt skulle börja måla det bruna lagret så förstod vi att förkoderna var felaktiga! Det som vi trodde var mörkgrönt var faktiskt den ”bruna” färgen enligt de NCS-färgkoder som vi använt oss av. Vi fick i stället nya färgkoder från Pelle, vår målare från Flygvapenmuseum och nu blev den bruna och svarta färgen betydligt bättre. Vi får se hur helheten ser ut när vi tar av maskeringen hur vi gör med den ljusgröna färgen…
Precis när temperaturen i målningstältet uppnått bra nivåer så uppstår en värmebölja över Sverige. Helt plötsligt så är det för varmt för att måla! Den mörkgröna färgen fick vi därför måla om en gång och slipa ner färg som runnit för mycket.
Motorhuven har också varit en utmaning. Den innehåller massor av olja som är svår att göra ren. Första försöket resulterade i att färgen släppte på stora ytor. Nu har vi spolat den med fettlösande vätska och ska sedan slipa bort den färg som sitter lös och måla om den från början.
På onsdag kväll så ska vi ta bort maskeringen. Då får vi se hur resultatet kommer att bli. Det känns lite grand som att öppna en julklapp. Det återstår sedan lite finlir att måla insidan av roder och jämna till kanter där antingen färgen släppt eller runnit över mellan de olika målningarna.
Hur än den ljusgröna färgen ser ut så kommer vi att börja flyga så fort som möjligt. Tar vi beslut om att byta ut den ljusgröna färgen mot en bättre nyans så kommer det att ske vid ett senare tillfälle och i en målningslokal där vi kan ha bra temperatur!
Stort tack till vår målare Pelle Björkqvist från Flygvapenmuseum som har ställt upp på kvällar och helger!
MVFK 